Funkis

Skiftet mellan tjugo- och trettiotalen var en omtumlande tid. Hösten 1929 kraschade börsen i New York, den efterföljande depressionen blev mycket kännbar såväl i Amerika som i Europa. Hela västvärlden drabbades av massarbetslöshet. Samtidigt fanns det de som andades tillförsikt och framtidstro. Den 16 maj 1930 slogs dörrarna upp för Stockholmsutställningen där det senaste inom arkitektur och inredning visades upp.

Den 16 maj 1930 slogs dörrarna upp för Stockholmsutställningen där det senaste inom arkitektur och inredning visades upp. Utställningen förebådade en ny tid – en tid för ett modernt livsmönster, för nya vanor. En tid för stålrörsmöbler, rostfria diskbänkar, neonljus, varor som gick att stapla, butiker med glasade diskar med mera.

Stockholmsutställningens programförklaring var tydlig. Det som var praktiskt var också vackert, det ändamålsenliga var också det sköna. En möbels utseende skulle underordnas behovet. Den skulle först och främst fylla sin uppgift på ett för användaren bekvämt sätt, samt vara massproducerbar så att den var överkomlig för gemene man.

Nyskapande
Utställningens bostadsavdelning rönte störst uppmärksamhet bland de över fyra miljoner besökarna. Ett tjugotal arkitekter hade bjudits in och efter deras ritningar hade sedan tio villor och tjugo lägenheter byggts upp för att visa upp nya idéer för planlösningar. Vardagsrummen skulle vara just var dags rum och gjordes därmed rymliga. I köken skulle det bara lagas mat och därför saknade de utrymme för matplats.

Själva arkitekturen var också nyskapande med släta ljusa fasader som var befriade från burspråk och andra ”onödiga” ornament. Fönstren var rejält tilltagna vilket, tillsammans

med den genomgående planlösningen och husens placering, skulle ge maximalt med ljusinsläpp.

Funkis på var mans läppar
Funktionalismen, eller kort och gott ”funkis”, var snart på var mans läppar vare sig det var möbler i böjträ, praktiska serveringsbord eller lampor i enkla rundade utformningar. Nymodigheten stålrör slog dock inte igenom i Sverige. Nej, trä skulle det vara.

I Göteborg byggdes redan 1930 landshövdingehus i funkisstil. Några år senare blev Uno Åhrén, en av Stockholmsutställningens centrala gestalter, stadens stadsplanechef och han skred genast till verket med att revidera tidigare stadsplaner så att de blev i linje med de nya idealen. Flera områden kompletterades med fristående lamellhus samtidigt som Övre Johanneberg uppfördes som ett utpräglat funkisområde med luftig stadsplan.

Den klassiska funkisens storhetstid varade fram till slutet av trettiotalet. Sedan bröt kriget ut och nästan all bostadsproduktion upphörde. Efter kriget skedde en viss återgång till tidigare arkitektoniska ideal även om många av 1930-talets tankar kring bostadsbyggande levde vidare.

Landshövdingehus

Den snabba befolkningstillväxten skapade en väldig bostadsbrist. Situationen var särskilt allvarlig bland arbetarhushållen, vilka ofta fick tränga in sig i fuktiga källarutrymmen, små vindar eller slarvigt ihopsnickrade hyreskaserner. Läkare och andra som kom i kontakt med denna nöd reagerade. Inför stadens myndigheter påtalade de bostadseländets skuld när det gällde tyfus och andra epidemier som härjade i staden. Vidare menade man att de dåliga bostäderna hade en negativ inverkan på arbetarnas leverne och moral
Läs mer

Folkhemsarkitektur

Sverige började reformeras. Vi fick bättre pensioner, barnbidrag, sjukförsäkringar, fria skolmåltider med mera samtidigt som det generella välståndet ökade i rasande fart. Vi fick också rätt till en tre veckors semester då vi gärna reste land och rike runt med bil eller tåg. Vi började även resa till andra och varmare länder. 1955 landade det första svenska chartrade flygplanet på Mallorca.

Läs mer

Tjugotalsklassicism

Med kooperativa bostadsföreningar som byggherrar fanns nu möjligheten att planlägga hela kvarter i ett sammanhang istället för ett hus i taget. Samtidigt blev den goda bostadens utformning en viktig fråga i hela samhället och en utredning gjordes: ”Praktiska och hygieniska bostäder”. Husen byggdes ofta under stor prispress men med stor omsorg om material och utformning.

Läs mer

Nationalromantik

Under början av 1910-talet avlöstes jugendepoken av nationalromantiken. Trots detta förekommer de båda stilarna tillsammans i flera fasader. Det spända politiska läget inför första världskriget ledde till en nationell samling i många länder i Europa. Arkitekturen i Sverige influerades av äldre inhemsk byggtradition med viss inspiration från Danmark och Tyskland.
Läs mer

Jugend

Kring förra sekelskiftet introducerades den stil som i Sverige kom att kallas Jugend, efter det tyska ordet för ungdom. Namnet signalerade den känsla av uppbrytande, radikal förnyelse och ungdomlig friskhet som företrädarna för denna floralt inspirerade stilriktning ville förmedla. Arkitekter och formgivare hade tröttnat på nybarock, nyrokoko och nyrenässans och Jugend kom som en motreaktion.

Läs mer

1800-talet

Stilen är i stort det samma som Frankrikes Empir. Arkitekturen är enkel och klassicistisk med symetriska fasader. Karl Johansstilen blev populär över hela Sverige eftersom den lämpade sig väl för träbyggande. De finare timmerbyggnaderna kläddes under perioden med slät panel och målades i milda kulörer som grått, gult eller svagt mossgrönt. Stenbyggnaderna slätputsades och sockelvåningen rusticerades och målades för att efterlikna sten.

Läs mer

Sekelskiftesstil

Byggnadens uttryck skulle vara enklare och fasaden var ofta av natursten, eller tegel. Även dekorationer utgjordes av natursten, eller grå cement för att efterlikna sten. Ljust putsade och stenimiterande fasader förekom också, de var grovt spritputsade med dekorationer av slätputs i samma kulör. Ju högre standard ett hus hade desto mer dekorerad var fasaden.

Läs mer