Balkonger

Balkongen är idag en självklar del i många nybyggda flerbostadshus, men så har det inte alltid varit. Dess funktion och utformning har varierat kraftigt över tid i samband med olika arkitektoniska stilar och olika levnadsvanor. Balkongen har gått från att vara en vacker prydnad som krönte ett arkitektoniskt verk till en social mötesplats som ger tillgång till sol, luft och samvaro. Johanna Roos, bebyggelseantikvarie vid Antiquum AB, beskriver balkongens historia och vad som är viktigt att tänka på vid renovering eller nybyggnad av balkonger.

Balkonghistorik
Före 1800-talet var det mycket ovanligt med balkonger i Sverige. Det var egentligen i samband med den rikt dekorerade nyrenässansarkitekturen på 1870–80-talen som balkonger blev något vanligare förekommande. Fram till 1930-talet var dock balkongen främst en dekoration som skulle framhäva vissa viktiga delar i en fasads komposition. Med en balkong över porten betonades t ex husets mittaxel. Balkongerna användes alltså inte som uteplats som idag, utan hade framförallt funktion som ett ”smycke”. Därför var dessa tidiga balkonger ofta grunda. De placerades inte rättvist vid varje lägenhet utan främst där de effektfullt kunde komponeras in i arkitekturen. Räckena utformades många gånger mycket dekorativt i antingen natursten, puts eller cement. I våra stenstäder var skulpturala balusterräcken av sten vanliga. Detta kopierades även till våra landshövdingehus, men här utfördes räckena istället av trä med svarvade balusterdockor.

Under 1890-talet blev balkongerna fler, rymligare och gjorde därmed större avtryck i fasadarkitekturen. Balkongernas form blev lättare och de kraftiga balusterräckena av sten ersattes av buktande smidesräcken med konsoler. Smidesräckena gavs en rik och sirlig utformning och placerades symmetriskt över fasaden.

I början av 1900-talet introducerades den sk jugendstilen, vars svepande linjer och böljande formvärld självklart påverkade utformningen av balkongerna. Räckena utfördes företrädelsevis av smidesjärn, gärna med dekor och motiv inspirerade av växtvärlden. Fasadernas tidigare symmetri byttes mot asymmetri, vilket ledde till att balkongerna på en och samma fasad kunde ha olika längd och utförande. Det blev också vanligt med balkonger som krönte burspråk.

I nationalromantikens gedigna tegelhus från 1910-talet gjordes balkongerna gärna i granit, tegel eller smidesjärn och ofta i kombinationer av dessa material.

På 1920-talet blickade man tillbaka på 1700-talets arkitekturstil och formspråket blev enkelt och klassicerande. Detta avspeglades även på balkongerna vilka blev färre och mindre. Balkongen blev återigen ett fasadsmycke med räcken av gjutna balusterdockor eller stilrent smide. Sedan sekelskiftet var det även vanligt med indragna vädringsbalkonger i anslutning till trapphusen mot gårdarna.

Med funktionalismens intåg på 1930-talet blev balkongerna fler och större. Funktionalismen eftersträvade sol, ljus och frisk luft och drev frågan om att alla bostadsinnehavare skulle ha en uteplats i direkt anslutning till bostaden. Balkongerna började placeras längre ner på fasaden än tidigare och en nyhet var balkonger som gick över hörn. Räckena fick ofta fronter av slät eller sinuskorrugerad stålplåt i samma kulör som fasaden med svartmålade överliggare av smidesjärn.

Under 1940–50-talen fortsatte fronter av smidesjärn eller småsinuskorrugerad plåt att vara dominerande. Under 1950-talets andra hälft kunde det dock förekomma eternit och betong i balkongräckena.  Smidet gavs ofta en dekorativ gestaltning, t.ex. med zigzagmönster. För att ge plats åt blomlådor blev det också vanligt med en genombruten del i de annars täckta fronterna.

Från och med 1960-talet började balkongerna att placeras indragna i fasaden och fronterna utfördes ofta som hela betongelement eller med korrugerad plåt i starka kulörer.

Viktigt att bevara ursprungliga balkonger

På våra äldre och kulturhistoriskt värdefulla byggnader är balkongerna alltid en del av husets karaktär. En ursprunglig balkong är därför en stor del av en byggnads kulturhistoriska värde. Har man originalbalkonger bör man därför alltid i första hand överväga att renovera istället för att byta, eller att byta så lite som möjligt.

Under 1970–80-talen byttes många balkonger utan större hänsyn till hur de ursprungliga såg ut. I stort sett samtliga nya räcken var av olackerade klumpiga aluminiumprofiler med fronter av aluminiumplåt i några få standardkulörer. Detta har förfulat många byggnader. Att återskapa balkongens ursprungliga utseende kan innebära ett stort lyft för en byggnad. Här kan äldre ritningar från stadsbyggnadskontoret och fotografier från t ex Stadsmuseet komma väl till pass för att ta reda på hur balkongerna tidigare sett ut. Det är också en god idé att anlita en byggnadsantikvarie som kan hjälpa dig med utformning, material- och kulörval mm.

Renovering
Balkonger måste underhållas för att behålla sin funktion. Det kan handla om målning av räcken och balkongfronter eller större åtgärder som t ex ingrepp balkongplattan, att montera ner räcket och komplettera delar eller montera ett nytt räcke. En renovering kan i vissa fall innebära krav på att de gamla räckena behöver höjas för att klara moderna krav på säkerhet.

Räcken av sten
Skulpturala balusterräcken var vanliga under 1880-talet och 1920-talet. De kunde vara utförda av sten eller cementbruk – ibland med inbladning av marmorkross. En vanlig skada är att räckena har vittrat till följd av luftföroreningar, rostiga förankringar som frostsprängt stengodset mm. De har också ibland bytts mot plåträcken av ekonomiska skäl – vilket ofta inneburit en kraftig förfulning. Det är därför särskilt viktigt att de balusterräcken som finns kvar bevaras. Vid stora skador kan balusterräcken nytillverkas – såväl de av sten som de som är gjutna av cement. För att klara moderna krav på säkerhet kan räckena ibland behöva höjas. Detta kan t ex göras genom att överliggaren kompletteras med tunna och diskreta smidesjärn. I de fall ett tidigare balusterräcke ersatts av ett senare plåträcke bör det ursprungliga räcket återskapas.

Räcken av trä
I trähus, så som villor och landshövdingehus, kopierades ofta stenstadens balkongräcken, men utfördes istället av trä med t ex svarvade balusterdockor och profilerade överliggare. När det gäller balkongräcken av trä är dessa ofta lätta att åtgärda. Man byter helt enkelt rötskadade delar mot nya kopior.

Smidesräcken
Smidesräcken kan hålla i hundratals år med rätt underhåll. Såväl gjutjärns- som smideskonstruktioner kräver kontinuerligt målningsunderhåll. Normalt underhåll innebär att färg och rost tas bort genom skrapning, stålborstning, slipning eller blästring innan rostskyddsgrundning och ommålning sker. Skulle det dock visa sig omöjligt att renovera och återmontera ett smidesräcke vid t ex en omgjutning av plattan går det att beställa en exakt kopia som kan göras något högre än originalet för att uppfylla säkerhetskraven. Om smidesräcket är försedd med den typ av sirliga dekor som var vanligt under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kan moderna krav också innebära att räcket måste kompletteras med en glasskiva på insidan eller modifiering av modellen för att minska klätterrisken.

Korrugerad plåt
Balkongfronter av korrugerad plåt kan ofta ha fått skador i form av rost, flagnande färg och bucklor. Genom rengöring och regelbunden målning kan livslängden förlängas avsevärt. Om frontplåten måste bytas är det viktigt att den nya plåten får samma profilering som den äldre och att den målas i den ursprungliga kulören. Det finns idag flera företag som specialiserat sig på detta.

Nya balkonger

Under de senaste åren har allt fler bostadsrättsföreningar i våra städer ansökt om att få uppföra nya balkonger på äldre hus. Många hus som aldrig tidigare har haft balkong har försetts med sådana – med varierat resultat. För att få bygglov och för att åstadkomma ett gott resultat finns det ett antal parametrar som måste uppnås. Huset måste först och främst vara lämpat för nya balkonger. Det måste finnas konstruktionsmässiga förutsättningar. Det skall även finnas tillräcklig fasadyta mellan balkongraderna och nya balkonger får inte orsaka besvärande insyn.

När det gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse börjar man alltid att titta på hur välbevarat huset är och om det funnits balkonger tidigare. Man gör också en bedömning av hur nya balkonger kommer att påverka stadsbilden och det enskilda husets arkitektur. På hus med högt kulturhistoriskt värde som inte genomgått större förändringar av fasaden och där balkonger inte funnits från början kan det ur varsamhetssynpunkt vara olämpligt med nya balkonger eftersom det förändrar byggnadens arkitektoniska gestaltning. Det är också generellt svårare att få bygglov för balkonger mot gatan än mot slutna gårdsrum. Detta dels eftersom gatan är ett gemenamt gaturum där de allmänna intressena väger tungt, dels eftersom gatufasaderna är mer arkitektoniskt genomarbetade än gårdsfasaderna.

Vid nya balkonger i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ställs höga krav på balkongernas kvalité och anpassning till byggnaden och stadsrummet. Därför är det en god idé att redan från början kontakta en byggnadsantikvarie som kan hjälpa dig att utforma en balkong som smälter in i husets och stadsrummets karaktär. Nedan ges några generella råd och riktlinjer för nya balkonger i äldre hus:

– Har det funnits balkonger på huset tidigare? Då är det en god idé att återskapa utseendet hos originalbalkongen. Om det inte finns originalbalkonger på huset kan man titta på och inspireras av andra samtida stilhistoriska förebilder och plocka upp detaljer, material och dimensioner.

– Stora balkonger är ofta svårt att få till på ett bra sätt i äldre hus då de får en allt för stor påverkan på byggnadens formspråk. Balkongplattan bör hållas till ett minimum och inte kraga ut mer än ca 1 meter från fasadlivet. Vid renovering och ombyggnad av balkonger bör balkongens ursprungliga mått och storlek inte förändras.

– Antalet balkonger måste harmonisera med fasadens uttryck. Om de nya balkongerna blir för många kan lätt de bli för dominerande.

– Placering och utformning måste göras med hänsyn till byggnadens arkitektoniska formspråk. Nya balkongplattor bör inte ansluta till utskjutande byggnadsdelar som trapphus och burspråk. Det är också viktigt att balkongerna inte bryter taklisten, våningsavskiljande listverk eller andra dekorativa element. I hus uppförda före 1930 är det i regel svårt att få till balkonger på första våningen utan att formspråket påverkas negativt.

– Balkongräcken bör ges en utformning och tillverkas i material som var vanligt vid husets byggnadstid.

– Nya fönsterdörrar ska anpassas till byggnadens arkitektur. På äldre byggnader är ofta fönsterdörrarna utförda i trä med en tät underdel med samma bröstningshöjd som befintliga fönster. De utformas med fördel med den klassiska spegeldörren som förebild.

När behöver jag bygglov?

Att bygga nya balkonger eller byta balkongfronter påverkar byggnadens utseende och därför krävs bygglov enligt Plan- och bygglagen.