Uppåt väggarna – historiska tapeter

Tryckta papperstapeter finns idag i nästan alla svenska hem. Det ger rummen en ombonad känsla och bidrar starkt till hemmets karaktär. Men vilken tapet ska du välja när du renoverar din lägenhet från 1880-talet eller villa från 1930-talet? Vilka tapeter var typiska på 1920-talet och har verkligen den där slitna gamla tapeten som kom fram när du började renovera något värde? Bebyggelseantikvarierna Johanna Roos  och Victoria Ask guidar dig här genom tapetmönstren.

Att klä sitt hems väggar med mönstrat papper eller tyg har en lång historia. I Sverige förekom vävda tapeter redan under tidigt 1500-tal. Den äldsta bevarade papperstapeten är från 1570-talet och har hittats i Malmö. Men vid denna tid var tapeter en exklusiv inredningsdetalj som var förbehållen de allra mest välbärgade i samhället. Det var först under 1700-talets andra hälft som användandet av tapet började bli vanligare i Sverige – och då hos städernas förmögna borgare och på herrgårdarna.

De dyrbara väggbeklädnaderna bestod oftast av förgyllt läder (sk gyllenlädertapeter) eller siden. Papperstapeter under 1600-talet utgjordes främst av flock-/stofttapeter – med mönster av infärgat ullstoft på papper av linnelump. Papper var dyrt, det gjordes för hand och tapeterna bestod av mindre pappersark som klistrades ihop till längre våder. Arkens mönster trycktes för hand med hjälp av blocktryck eller schabloner. Detta gjorde tapeter till en dyr lyxvara. Med förbättrade levnadsförhållanden kom tapeter i bruk i vissa bondgårdar under det tidiga 1800-talet, men oftast tapetserades endast ett av rummen (vanligen i kammaren där prästen sov över vid husförhör).

Först med det ändlösa pappret under 1800-tales andra hälft blev tapeter något som ”vanligt folk” hade råd att smycka sitt hem med. Det hänger samman med att tapettillverkningen industrialiserades, och att tapeterna därmed blev billigare. Fram till 1850 blocktrycktes all tapet i Sverige, men i slutet av 1800-talet blev det, genom maskinell teknik med valstryck, möjligt att tillverka större mängder av tapeter. En förutsättning för det var pappersmaskinen, som tillverkade papper i rullar istället för mindre ark som tidigare. Tapettryckmaskiner gjorde det också möjligt att trycka flera färger på en gång. Priset på tapeter sjönk och de blev därmed tillgängliga för den bredare allmänheten. På 1870-talet blev tapeter så billiga att de fanns i varje stuga. Under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var det också vanligt att man tapetserade om ofta, det var inte ovanligt att man tapetserade om vartannat år, detta även i enklare hem.

Bevara dina gamla  tapeter

Idag är det få hem som bevarar sina ursprungliga originaltaper. Om man har originaltapeter i sitt hem är de givetvis spännande att spara – äldre tapeter är en viktig del av ett rums karaktär samtidigt som det berättar om såväl de människor som en gång valde dem som de stilideal som rådde vid tiden. Ett slags tidsdokument, ofta med estetiska kvaliteter. Det finns också metoder för att laga och göra rent äldre tapeter.

Det är dock vanligt att man då man renoverar sitt hem hittar flera lager med äldre tapeter, ibland upp mot 10-15 lager om man bor i ett äldre hus! Du skiljer dem lättast åt genom att lägga dina lager mellan två blöta tidningar som sedan läggs i en påse över natten. Därefter separerar du dina tapetlager försiktigt medan de fortfarande är blöta. De äldre tapeterna kan sen tas som utgångspunkt när du väljer nya tapeter. Idag finns också flera aktörer som rekonstruerar äldre tapeter, t ex Lim & Handtryck i Mölndal. Utifrån små tapetfragment kan mönstren återskapas och tapeterna nytryckas.

Eftersom tapeter är en del av husets historia finns det en stor poäng att bevara äldre tapeter. Allra helst bör man låta dem sitta kvar på väggarna, så att även framtida hus- eller bostadsrättsägare kan botanisera bland dem. Om väggen är mycket ojämn eller det inte går att tapetsera på de gamla tapeterna kan man klä väggarna med en tunn skiva eller en renoveringstapet innan man tapetserar om.

Välj rätt tapet för att skapa en tidstypisk känsla i rummet
Precis som inom arkitektur och inredning har våra tapeter under årens lopp influerats av olika stilar – från jugendstilens mörka, böljande och uppåtsträvande tapetmönster till funkisens ljusa och geometriska mönster som mer betonar rummet bredd. Nedan görs en kort stilhistorisk genomgång som hjälper dig när du vill välja en tidstypisk tapet till dina väggar eller att datera dina äldre tapeter.

1800-talets andra hälft

Under 1800-talets andra hälft introducerades de så kallade ”nystilarna” i Sverige, med bl a nyrenässans och nybarock. Tapetmönstren var ofta strama, gärna formade som romber och stjärnor. Just romben var ett av 1800-talets mest populära mönstermotiv. Det överlevde flera årtionden och därför kan tapeter med detta mönster vara svåra att exakt datera. Ett exempel är tapeten Mölletorp (Skåne) från ca 1850. Under hela 1850–60-talen var tapeterna huvudsakligen inspirerade av franska ideal där medaljongmönster var mycket vanligt. Mest omtyckt var en gråbeige färgton i kombination med ultramarinblått.
Medaljongmönstret levde vidare in på 1870-talet, men nu fick de ett annat utseende än tidigare. Tidigare hade medaljongernas inramningar varit kraftiga, men dessa ersattes nu ofta av mönstrade band eller tunna flätade linjer. Medaljongens mitt pryddes som tidigare av växtornament. På 1870-1880-talen blev också storblommiga mönster på modet. Mot slutet av 1800-talet kom tapeterna att mer och mer anpassas till rummens olika funktioner. Matsalen  gavs mörka väggar som matchade ekmöblemanget. Det kunde också förekomma panoramatapeter och draperingar, motiv som skulle lura ögat att tro att man satt och åt middag i en exotisk djungel eller ett vackert draperat tält. Även motiv som skulle imitera andra material som t.ex. marmor eller gyllenläder sattes flitigt upp. Att ha tapetserade väggfält i de finare rummen var också vanligt, dvs där väggpaneler och lister ramade in tapetserade eller målade väggfält. Salongsväggarna kläddes däremot med ljusare tapeter, gärna med inslag av guld. I sängkammaren sattes blommönstrade tapeter. Överlag blev tapeterna mörkare under 1800-talets två sista decennier.  Gärna med mörkgrön, mörkröd eller svart botten. Dock fick salongen alltid en ljusare kulör.

Jugendstilen slår igenom

Kring sekelskiftet 1900 introducerades såväl jugendstilen som den engelska Arts & Crafts-rörelsen i Sverige, vilket gav oss flera nya tapetmönster. Förgrundsgestalten för Arts & Crafts-rörelsen var William Morris, en engelsk konstnär som designat ett stort antal tapetmönster som är populära än idag och vars mönsterideal många tapettillverkare tog efter. Tapetmönstren kom nu att präglas av organiska, slingrande växtformer. Istället för att som under 1800-talet utgå från de klassiska kontinentala växtornamenten kom nu den svenska floran till användning i tapetmönstren. Liljor, iris, vallmo, näckrosor och pioner i stora dominerande mönster kombinerades med långa slanka och utdragna linjer eller slingrande stjälkar. Grönt blev en modefärg, men även gult, rosa och rött var omtyckt. Trots jugendstilens nyskapande tapetmönster blev dock många lägenheter tapetserade med mer traditionella tapeter. 1800-talets stilideal levde kvar en bra bit in på 1900-talet, vilket kan göra det svårt att exakt datera tapeter.Med tiden tröttnade man på jugendtidens blommor och slingrande växter. Kring 1910-talet blev gobelängtapeter i mörka kulörer som gav intryck av textil med vävd struktur populärt i matsalarna. Småmönstrade tapeter med vertikala mönsterbårder från golv till tak hade rader av blombuketter eller fruktkorgar med motivet förskjutet varannan rad och passade in i flera av lägenheternas rum. Sovrummen fick ljusa tapeter, gärna med blommotiv.

Stiliserade blommor och geometriska mönster

På 1920-talet var tapeterna fortfarande relativt mörka. De mörka kulörerna höll sig kvar ända in på 1930-talet.  Brunt och brungrått dominerade, gärna med små hårt stiliserade blommor och ränder. Tapeterna kunde livas upp av geometriska mönster med kombinationer av fint tecknade streck, cirklar, rektanglar, trapplinjer och stiliserade fantasiblommor i klara kulörer. Flera tapetmönster var också inspirerade av orienten, vilket gav exotiska mönster med österländsk stämning, t ex med inslag av bambu.

Avskalad funkis

På 1930-talet kom funktionalismen och tapeterna ljusnade något. Det progressiva funkisrörelsen valde som regel vita väggar, men många svenskar valde en medelväg med beigefärgade tapeter som på avstånd ser ut att vara enfärgade, men som på nära håll har stänk av färg. Lugna, ljusa enfärgade tapeter föredrogs framför kraftfullt mönstrade. Tapetens estetiska funktion var att bilda bakgrund och kontrast till möbler och konstverk. Ljusgula, ljusgrå och beigefärgade tapeter med präglade reliefmönster var storsäljare. Geometriska mönster med klara linjer och starka kontrastfärger på ofärgat papper blev också omtyckt. En stor skillnad från tidigare epoker var ju att samtliga rum fick likartade tapeter – matsal som sovrum kunde tapetseras med samma tapeter.

Från bleka pasteller till Josef Frank

1940-talets början var en dyster tid för papperstapeter. Kristiden medförde minskade resurser på alla områden och under kriget var tapetpappret tunt och dåligt.  Beigefärgade bottnar och de enklaste rankor med blommor i svagt rödrosa dominerade. Men efter andra världskriget blev mönstren återigen djärvare. Mönster med småblommigt och idylliskt i bleka pasteller och gråa nyanser var mycket populärt. Tapeterna karakteriserades av romantik och idyll med mjukt småskaliga mönster. Ljus och lugn var ledord. Detta kom dock gradvis att förändras mot slutet av 1940-talet då tapeterna blev allt mer färgglada. Med Josef Franks tapeter kom något alldeles nytt i slutet av 1940-talet – stormönstrade tapeter med växter i kraftfull färg.

Fondtapeter och stekta kycklingar

Många tapetmönster från 1950-talet visar helt nya mönster, samtidigt som förra decenniets lite romantiska motiv med små blombuketter fortfarande var vanliga. De nya tapeterna skapades av känna mönstertecknare och designers. De hade ofta en gråaktig bottenfärg med ljusa linjer som bildar abstrakta och labyrintiska bilder med fält i pastellfärger. Många mönster skapades med hjälp av raka streck, vertikalt eller diagonalt. Namn så som rektangulär, tumstock, måttband mm understryker detta formspråk. Romber i vingliga vertikala kedjor som ger en randig effekt på väggen förekom ofta. Hallen och matvrån kunde dock få livliga och stormönstrade tapeter. Nu slog också fondtapeten igenom i de svenska hemmen. En rolig kuriositet som förekom var mönster anpassade efter rummets funktion. I köket tapetserades med matmotiv, som chiantiflaskor, stekta kycklingar, grönsaker och frukter. Barnens rum fick ofta tapeter med djur- och sagomotiv.

Var kan man köpa tidstypiska tapeter?

Lim & Handtryck i Mölndal tillverkar tapeter efter kulturhistorisk tradition. Alla deras mönster härstammar från fynd gjorda på olika ställen runtom i Sverige, från ca. 1800-1950, ibland finns valsarna kvar och ibland har man rekwonstruerat valsen efter de tapetfynd man gjort. På Engelska tapetmagasinet finner du allt ifrån William Morris jugendtapeter till Josef Franks färgglada mönster. Dessutom kan tidstypiska tapeter köpas från diverse byggnadsvårdsbutiker, t ex Byggfabriken.