Masthuggsbergen började bosättas under 1700-talet av fattigt folk som slog upp enklare kojor. Från och med början av 1800-talet fick området en mer fast bebyggelse i och med att klampare, brädgårdsarbetare och andra som hade med de växande verksamheterna nere vid hamnen att göra byggde sig hus här.
Stadsdelen har blivit en av de mest populära i Göteborg, vilket inte är så konstigt. Här erbjuds nämligen ett lugnt och avskilt boende vid Slottsskogens rand samtidigt som man har Linnéstadens och Långgatornas sjudande nöjesliv inom kort gångavstånd.

Slottsskogen

Gamla Masthugget angränsar till Slottsskogens norra del med bland annat Observatoriet och det gamla vackra vattentornet. Här finns också härliga gräsytor för picknickar, bollspel med mera som masthuggsborna får ha lite för sig själva.

Gatorna letar sig upp för höjderna och möter sedan stigar som ringlar fram genom den storslagna naturen. Perfekt för cykelturer, joggingrundor eller sköna promenader i makligt tempo. Mitt i skogen ligger djurhagarna där man kan skåda allt ifrån älg och hjort till knubbsälar och pingviner på nära håll. Följer man August Kobbs stig är man strax framme vid Plikta, vilken är stadens största och mest välbesökta lekplats.

Masthuggskyrkan

Ett annat populärt utflyktsmål är Masthuggskyrkan som sedan den stod färdig 1914 har varit ett av Göteborgs viktigaste landmärken. Här kan man slå sig ner bland klipporna och njuta av de hänförande vyerna och det är en fantastisk känsla att se solen gå ner över hamninloppet och Älvsborgsbron.

Historia

Masthuggsbergen började bosättas under 1700-talet av fattigt folk som slog upp enklare kojor. Från och med början av 1800-talet fick området en mer fast bebyggelse i och med att klampare, brädgårdsarbetare och andra som hade med de växande verksamheterna nere vid hamnen att göra byggde sig hus här.

Länge var bebyggelsen fri och ohämmad och husen låg grupperade längs slingrande stigar. Först på 1880- och 1890-talen ”civiliserades” området och gator såsom Bäckegatan, Fjällgatan och Sjömansgatan lades ut. En stor del av de gamla trähusen revs för att ersättas med framförallt landshövdingehus och bebyggelsen började klättra allt längre upp i bergen för att vid början av 1900-talet nå Stigbergsåsens högsta punkt.

En arbetarstadsdel

Området fortsatte att vara en utpräglad arbetarstadsdel. Fortfarande var hamnen den viktigaste arbetsplatsen, men det var också många masthuggsbor som hade sina arbeten i industristadsdelar såsom Gårda och Lundby. Det var i regel männen som förvärvsarbetade, men det var även vanligt att kvinnorna tog anställning. En del arbetade på textilfabriker såsom den närliggande Wettergrens vid Stigbergsliden men de flesta tog tjänst som hembiträde eller husa hos någon av stadens besuttna familjer.

Solgårdar för de stora barnfamiljerna

Förutom Fjällskolan och pumpstationen förblev området söder om Fjällgatan länge obebyggt. 1930 ritades emellertid en stadsplan för området och snart började man bygga landshövdingehus även här. Denna del kom till under en brytningstid mellan två olika stadsplaneideal, vilket gjorde att den bebyggdes med både storgårdskvarter och fristående huslängor. Bland annat uppförde HSB så kallade solgårdar vars praktiskt och enkelt inredda lägenheter var avsedda för familjer med många barn.

Den södra delen har bevarat sin småskaliga charm genom åren medan området norr om Fjällgatan kom att genomgå stora förändringar under 1960-talet. Några hus överlevde dock rivningshysterin och betraktas idag som kulturhistoriskt intressanta då de påminner om hur området såg ut när förra seklet var ungt.