Jugend 

Den nya stilen spreds snabbt och dominerade vid början av 1900-talet arkitekturen i hela Europa på ett sätt som klassicismen gjort hundra år tidigare. Jugendstilen kom att utveckla särpräglade nationella och regionala former och kallades Art Nouveau i Frankrike och Modern Style i England.

Kring förra sekelskiftet introducerades den stil som i Sverige kom att kallas Jugend, efter det tyska ordet för ungdom. Namnet signalerade den känsla av uppbrytande, radikal förnyelse och ungdomlig friskhet som företrädarna för denna floralt inspirerade stilriktning ville förmedla. Arkitekter och formgivare hade tröttnat på nybarock, nyrokoko och nyrenässans och Jugend kom som en motreaktion.

Den nya stilen spreds snabbt och dominerade vid början av 1900-talet arkitekturen i hela Europa på ett sätt som klassicismen gjort hundra år tidigare. Jugendstilen kom att utveckla särpräglade nationella och regionala former och kallades Art Nouveau i Frankrike och Modern Style i England. Det som förenade stilarna i de olika länderna var konsekvensen i avståndstagandet från det sena 1800-talets historiska nystilar samt det förlegade och mycket stränga stilidealet som förknippades med dessa.

Genom att söka sig till naturens formspråk, och i viss mån till en engelsk stil kallad Art and Craftsrörelsen, skapade man Jugendstilen. De välvda linjerna hos ett träd eller blombladen hos en ännu sluten knopp gestaltades i form av stiliserade ornament som bröt helt med den tidigare formrepertoaren. Linjespelet var svepande, oregelbundet och dekorerna bestod oftast av blommor eller insekter som till exempel trollsländor. Våra vanliga svenska blommor dög gott som dekor och snödroppar, gullvivor och blåsippor prydde konstkeramiken. Typiska jugendmöbler är i Sverige dock ganska geometriska och har ofta urkarvad dekor i form av äpplen eller päron i stolens rygg eller mitt på en skåpdörr. Nedtill avslutas benen ofta med en lökformad fot.

Jugendstilen slog först igenom i Sverige genom keramiken. På Stockholmsutställningen 1897 visades vacker keramik av Alf Wallander och Gunnar G:son Wennerberg. Glaset fick mer kritik, men glasbruken var inte sena att anställa samma konstnärer som keramikfabrikerna och snart blommade glaskonsten också.

Stilens organiska mjukhet kunde förverkligas tack vare de nya byggnadsmaterialen gjutjärn och glas i kombination med nya tillverkningsprocesser. Genom industrialismens intåg och ett samarbete mellan industrin och konstnärer kunde dessa vackra produkter skapas. Såväl hus som möbler fick en lättare och mjukare form än tidigare. Stilen fick större betydelse inom inredningskonsten än inom arkitekturen. Helt nya färger blandades i interiörerna. Klart rött kunde blandas med ljust grönt på väggarna. Nya ljusa tapeter, porslin och glas med växtornamentik massproducerades.

Samtidigt med stilens genombrott rådde en gröna vågen-trend bland konstnärer. Carl Larsson flyttade ut på landet och inspirerades av naturen när han inredde sitt hem. Borta var alla tunga mörka möbler, tjocka sammetsgardiner och medaljongtapeter. I stället släpptes ljuset in, möblerna målades röda och gröna och de enfärgade väggarna pryddes med blomsterslingor. Akvareller ur Carl Larssons hem ställdes ut på Stockholmsutställningen 1897, där debattören och författaren Ellen Key fick syn på dem och senare förde fram det Larssonska hemmet som en förebild för god smak.

Jugendstilen var alltså inte bara en ny byggnadsstil, utan en hel filosofi med tankar om vackrare hem åt alla – oavsett plånbok. I tiden låg också att formgivarna arbetade gränsöverskridande och inte längre höll sig till ett område och ett material. I Sverige blev arkitekterna Ferdinand Boberg och Carl Westman betydelsefulla. Boberg ritade inte bara hus utan formgav även möbler, textilier, glas, keramik, silverföremål och kakelugnar.