Experimenthuset på Berggrensgatan i Örgryte

Vi på Stadshem har nu för andra gången fått chansen att förmedla en bostad i det helt unika experimenthuset på Berggrensgatan i Örgryte. Eftersom huset är något utöver det vanliga var vi extra nyfikna och fick en pratstund med säljarna Malin och Daniel.

 

”Sven-Olof Asplund, som lät bygga experimenthuset 1955, var i botten konstruktör och det avspeglas på materialexperimenten och materialsammanfogningarna. Resultatet blev ett flexibelt hus, ett hus att förstå och komma nära. Utav de som bott i föreningen och som tagit huset till sitt hjärta och försöker förvalta Asplunds tankar vidare in i vår tid, hittar vi framförallt många arkitekter” säger säljarna till lägenheten på Berggrensgatan 14 A. De fortsätter: ”Det vi själva föll för när vi köpte, var möjligheterna att ändra rumsligt som man vill, närheten till ute, både visuellt och fysiskt, och känslan av att gå på marmorgolvet. Lite som att gå barfota på klippor på sommaren”.

Vad är det som gör huset på Berggrensvägen så unikt?
Byggnaden, som stod färdig 1955, är slutprodukten av en lång serie experiment som utförts av professor och byggnadsingenjör Sven Olof Asplund, som även var konstruktör till Älvsborgsbron såväl som Kaknästornet. Huset har varit mycket omskrivet i olika sammanhang, med rätta eftersom när det byggdes 1955, testades många lösningar för första gången. Detta var ett helt nytt sätt att bygga. Ledord i projektet känns som flexibilitet, logik och underhållsfritt. Det skulle vara möjligt att ändra efter livets olika behov, säger Daniel.

Vem var arkitekten?
Sven Olof Asplund var ursprungsarkitekten, som till yrket egentligen inte var arkitekt utan professor i konstruktion på Chalmers. Han var också intresserad av datorer och köpte in Chalmers första dator själv då han inte fick gehör för att det var en bra grej att ha. Asplund, var också barndomsvän till min morfar, vilket gör att vi känner en starkare anknytning, säger Malin.

Vilka material användes?
Grundtanken var att det skulle vara underhållsfritt. Därav väggbeklädnad i aluminium, plåttak och fönster i teak. Taket är fribärande och alla väggelement kan således flyttas för att göra om lägenheten och rumsfördelningens efter ens egna behov. Det är marmorgolv i hela bostaden med vattenburen golvvärme. Längs ytterväggarna går en kulvert täckt med ekgolv som lätt lyfts upp om man behöver komma åt ledningar och rör.

När blev huset bostadsrättsförening?
Hasse Fridell, som var initiativtagare till det första medarbetarägda arkitektkontoret, kände att han i huset på Berggrensgatan kunde bygga upp en bostadsrättsförening med samma anda. Tillsammans med familjen och vännen Sören Mannheimers familj startade de Brf Hummern på 1980-talet. Då utformades varje boende sin del utefter sina egna behov. Därför är de individuella lägenheter, men med öppenhet mellan kök och vardagsrum och kontakt med trädgården som gemensamt fokus. Vi som har bott i huset har gemensamt att vi har haft respekt för ursprungstankarna om material och form. Trädgården har vi gemensamt och de små uterum vi gjort till våra egna ska ändå kännas välkomnande för andra att ta del av. Vår fantastiska magnolia har skötts om av samma person i 25 år. Föreningen i dag består av varje familj som bor här och alla är med och bestämmer hur föreningen ska skötas och hur vi planerar för framtiden.

Vad uppskattar ni mest med huset?
Vi älskar att huset har en så tydlig historia, och att materialen får tala för sig själva. Vi uppskattar också den lilla föreningens gemenskap, med möjligheten att leva hållbart och att dela på krattor, gräsklippare och snöskyfflar. Man känner sig trygg när det lyser i grannens fönster när det är mörkt och man är ensam hemma. Vi delar på äpplen, fläder och körsbär från våra gemensamma träd, men vi har också möjlighet att plantera egna växter. Livet är väldigt enkelt här, avslutar Daniel och Malin.

Länk till annonsen här.

Arkiv