Villa Roskullen i Hindås 

Vid slutet av 1800-talet upprättades järnvägssträckningen mellan Göteborg och Borås. Detta sammanföll med tidens stora intresse för skidåkning, och med sitt höga och snösäkra läge endast en timmes tågresa från Göteborg kom Hindås snart att bli en rekreationsort för välbeställda göteborgare. År 1900 bildades Göteborgs idrottsförbund som etablerade Hindås som centrum för vintersport. En första hoppbacke byggdes 1904, och året därefter uppfördes idrottsgården för de många besökande vinteridrottarna. Resandet med den i folkmun kallade ”Hindåsexpressen” ökade från år till år, och redan 1908 var det upp i cirka 800 resenärer.

Intresset för natur, friluftsliv och skidåkning hängde samman med sekelskiftets vurm för frisk luft och hälsa. En baksida med den vid den här tiden snabbt framväxande industrialiseringen och urbaniseringen var de trånga, rökiga, smutsiga och i allmänhet ohälsosamma städerna. Läkare ordinerade vistelse i natur, och välburgna direktörer, grosshandlare, ingenjörer med mera sökte sig nya och naturnära boendeformer. Tack vare anläggandet av järnvägar kunde nya villastäder växa fram inom snabbt reseavstånd från stadskärnorna. Runt år 1900 bildades Hindås Villastad AB som lät stycka upp gården Hindås ägor till villatomter. På tomterna uppfördes villor med tidstypiskt klinkande namn såsom Grankullen, Solhem och Tomtebo.

En av de välburgna göteborgsfamiljer som letat sig till Hindås och den vackra naturen vid Västra Nedsjön var familjen von Reis. Familjens välstånd hade Gustaf von Reis skapat framför allt inom trämassaindustrin. Han etablerade Bökholms Sulfitfabrik och drev även Strömmabruk som verkställande direktör och disponent. Affärer gjordes med både England och Tyskland. I Hindås lät familjen 1905 uppförda Villa Roskullen som både sommar- och vinternöje. Tillsammans med hustrun Elsa engagerade sig Gustaf även i ortens uppbyggnad, och när Hindås kommunalförening bildades 1916 blev han dess första ordförande. Ordförande blev han även i ortens kyrkostyrelse, och tog bland annat initiativet till Hindås kyrka som stod färdig 1912. De åtta vitsipporna i en av kyrkans vackra frescomålningar ska symbolisera Gustafs och Elsas åtta barn som även lär ha suttit modeller för målningarnas änglaansikten. Målningarna utfördes av den tyska konstnären Ernst Pfannschmidt som även målat i välkända Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche i Berlin. Målningarna var en gåva från paret von Reis, och Pfannschmidt var personligen inbjuden och bodde som gäst hos familjen.

Villan byggdes med en blandning av jugend, nationalromantik och den fornnordiska stilen som även kallas för drakstil. Det är en större villa, och den i stort sett intakta planlösningen återspeglar det förra sekelskiftes borgerliga familjeliv. Nedervåningen är främst en sällskapsvåning där matsalen, salongen och herrummet ligger i fil. Herrummet, idag bibliotek, har utgång till husets veranda där man kan tänka sig att ett och annat glas med punsch inmundigats. En serveringsgång binder samman matsalen med köket som även har pigingång från husets västra gavel. Ett mycket tidstypiskt inslag är den stora välkomnande hallen där den öppna spisen och den svepande trätrappan med figursågade räcken dominerar intrycket. En motsvarande hall finns på övervåningen, villans privata våning med familjens sovrum och barnkammare. Idag har våningen två moderna badrum, och ursprungligen fanns en separat torrklosett vägg i vägg med en toalett där man tvättade sig. Husets källare inrymde tvättstuga, matförråd och förvaring.

Vid början av 1920-talet flyttade familjen, tillsammans med tjänstefolk och barnens guvernant, permanent till Hindås och Villa Roskullen. Tack vare ortens första telefon och möjligheten till dagliga tågresor till Göteborg kunde Gustaf driva sina affärer vidare. Efter att Gustaf gått bort vid mitten av 1930-talet flyttade Elsa med två av barnen tillbaka till Göteborg, och villan blev återigen ett sommar- och vinternöje. När den sista sonen som nyttjade Villa Roskullen gick bort vid mitten av 1990-talet tog Hindås Hembygdsförening över fastigheten, men driften och underhållet blev dock övermäktigt. Efter en tid med privat ägande övergick fastigheten till kommunal regi. Villa Roskullen blev nu lämnad vind för våg innan nuvarande ägare övertog den 2018. Nu börjande en omfattande, omsorgsfull och varsam renovering, och idag är villan ett modernt fungerande hem där historien verkligen sitter i väggarna. Atmosfären från sekelskiftet finns kvar och de många bevarade, restaurerade och ibland återskapade originalsnickerierna ger villan en synnerligen vacker inramning.